direkt från mitt hjärta ; förlåt mamma.

jag är inte världens bästa dotter, jag vet det mamma. & jag vill säga förlåt för det. jag borde ha mer respekt för dig än vad jag egentligen har, inte säga så som jag säger & göra så som jag gör. men det är jobbigt mamma, det vet du. du själv hur min vardag ser ut, inte till fullo men ungefär. du vet hur jag kämpar för att ens slå upp ögonen på morgonen mamma, du vet det mamma. och ändå puttar jag bort dig, hela tiden. jag behöver dig lika mycket som du behöver mig. jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga mamma. utan dig är jag faktiskt ingenting, bokstavligt talat.

"jag hoppas du är nöjd nu. det är synd att du behandlar dom som älskar dig så illa. jag är hemskt ledsen att inget jag gjort är bra."

det är ofta det är krig här hemma, mamma. och det är alltid pga mig. och jag är ledsen över att det gör jag sårar så mycket. att det jag säger är som slag mot hjärtat. jag gråter nu mamma, tårarna forsar ner för mina kinder. jag har fått dig att nå botten. genom att själv försöka kämpa upp, har jag tryckt ner dig till samma nivå som mig själv. och det gör så jävla ont.

jag är glad att du har försökt funnits där för mig, lyssnat på mig, försökt få mig må bättre. och jag är ledsen att jag inte alltid har visat hur tacksam jag är. men det är jag. men som jag sa tidigare ; jag har levt i sjutton år och fortfarande inte hittat nån lösning på allt. och du kommer inte lyckas hjälpa mig så länge jag kan inte kan hjälpa mig själv.  jag är ledsen mamma, men där är sanningen. och jag ber om förlåtelse.



nu har jag blottat mitt hjärta totalt, och det är inte ofta jag kommer skriva om mina direkta känslor här i bloggen, det är alldeles för privat tycker jag. men nu var jag tvungen och det kommer säkert fler gånger. nu vet ni, jag är ett misstag. det är min sanning.


i will always love you.




Kommentera här: